Du använder dig av allemansrätten när du går en promenad, paddlar kajak eller sitter på en sten och tänker. Allemansrätten är en unik möjlighet för oss alla att röra oss fritt i naturen. Men vi behöver också ta ansvar för natur och djurliv och visa hänsyn mot markägare och andra besökare. Alltså inte störa – inte förstöra.

De som bor nära naturen har rätt att kunna känna sig ostörda i sitt hem. Därför får du inte gå eller åka skidor över deras tomt. Begreppet tomt i de h är sammanhangen är området närmast bostadshuset. Det är risken att störa som avgör hur nära du kan passera ett hus. Det finns inga regler om minsta avstånd.

Gå inte i planteringen

Med plantering avses i första hand trädgårdar, plantskolor, parkplanteringar och andra liknande känsliga områden. Det är förbjudet att ta sig fram över tomt eller plantering, oavsett risken för skada på mark eller växtlighet.

Det kan också finnas andra markområden som du inte får passera, om det är risk för att marken skadas. Med tanke på skaderisken får nog en skogsplantering med späda plantor betraktas som förbjudet område.

Annars brukar åkrar med växande gröda nämnas. Där är det förbjudet att ta sig fram under den tid på året när det finns risk för att grödan kan ta skada. Men när marken är frusen och snötäckt är det inget som hindrar att du går eller åker skidor över åkermark.

I lagen räknas de växter upp, som är förbjudna att plocka utan markägarens tillstånd. Lagtexten är ålderdomlig och måste ibland tolkas med sunt förnuft. Mossor och lavar finns inte med i lagtexten, men får antagligen plockas - dock inte i stora mängder och till försäljning.

Klart är att du inte får hugga ner eller på annat sätt skada växande träd. Buskar nämns inte i lagen, men att exempelvis ta en enbuske är knappast tillåtet. Att knacka loss sten ur berg eller hugga in sitt namn i berghällar är inte tillåtet.

Sten finns med i lagens uppräkning av sådant som inte är tillåtet att ta i naturen utan markägarens medgivande. Enstaka mindre stenar borde du ändå kunna plocka med dig utan att det anses som brottsligt.

Plocka inte fridlysta växter

Fridlysning innebär oftast att en växt- eller djurart är helt fredad – du får inte plocka, fånga, döda eller på annat sätt samla in eller skada exemplar av arten. Du får i många fall inte heller ta bort eller skada artens frön, ägg, rom eller bon. Det gäller även om djuret eller växten är på din egen tomt.

En del fridlysta växter får inte plockas alls. I andra fall kan fridlysning av en växt innebära att du får plocka en bukett till dig själv, men att det är förbjudet att gräva upp den med rötterna eller plocka den för försäljning.

Fridlysningsbestämmelserna finns i åttonde kapitlet i miljöbalken och  i artskyddsförordningen. Regeringen beslutar om fridlysning av en växt- eller djurart och beslutet kan gälla i hela landet, i ett enskilt län eller i en del av ett län. En del fridlysta växter får inte plockas alls, andra får plockas, men inte grävas upp med rötterna och några får inte plockas för försäljning.

Bär och svamp

Vilt växande bär och svamp tillhör markägaren så länge de står på rot eller sitter på riset. Men markägaren får inte hindra någon från att plocka dem på marker där allemansrätten gäller. Du kan inte åberopa allemansrätten som skäl för att markägaren ska ta särskild hänsyn till bären vid exempelvis skogsskötsel.

Det är viktigt att välja en tältplats avlägset från boningshus och inte på mark som används för jordbruk. Välj också att slå upp tältet på tålig mark och inte i använd betesmark eller plantering.

Markägarens tillstånd vid många tält

Att tälta med ett par, tre tält under något dygn ingår i allemansrätten. Eftersom risken för markskador och sanitära olägenheter är större när man tältar i stora grupper med många tält ska du be markägaren om tillstånd vid sådana tillfällen.

I nationalparker och naturreservat gäller särskilda regler som kan begränsa allemansrätten. I allmänhet är det inte tillåtet att tälta annat än på särskilt angivna platser. Det kan också vara tältförbud i hela området.

Anslagstavlor som finns uppsatta vid området visar vad som gäller. Du kan också få upplysningar från kommunen eller länsstyrelsen.

Elda i naturen

Det är viktigt att välja en plats för elden där det inte är risk att den sprider sig eller skadar mark och vegetation. Grus eller sandig mark är lämpligt underlag.

Mossa, torvmark eller jordig skogsmark är mindre bra. Där finns inte bara risk för att elden lätt kan sprida sig. Den kan också ligga och pyra nere i marken för att senare flamma upp.

Elda inte direkt på - eller alldeles intill - berghällar! De spricker sönder och får fula sår som aldrig läker.

Du får ta nedfallna kottar och löst liggande pinnar och grenar på marken som bränsle till elden. Men det är inte tillåtet att hugga ner träd eller buskar, eller att ta ris, grenar eller näver från levande träd. Det är heller inte tillåtet att använda vindfällen som bränsle.